Det händer en hel del bakom kulisserna just nu. Jag håller på att göra en ganska stor omstrukturering där alla multiverktyg sakta men säkert flyttas över till EDC-kategorin istället. Det känns mer rätt i längden, då många av dessa verktyg faktiskt används precis som vilken vardagskniv som helst, bara med lite fler tricks i rockärmen.
I samband med detta gör jag också om recensionerna från grunden. Inte bara en snabb uppdatering, utan en rejäl genomgång där jag testar dem utifrån samma moment som mina EDC-knivar får gå igenom.
Först ut är en gammal trotjänare, en favorit hos många, inklusive mig själv: Victorinox Cyber Tool L.
Det här är inte bara en kniv, det är en verktygslåda i fickformat, något som märks ganska snabbt när man börjar använda den. I mitt specifika fall så har jag använt min Cybertool L sedan 20+ år tillbaka. Den är faktiskt en Cyber Tool 41 och inte en “L”, men dom är i princip identiska.
Låt oss börja.
Cyber Tool L – En av dom största och bästa!
Cyber Tool L bygger precis som alla 91 mm Victorinox Swiss Army Knife modeller på en klassisk slipjoint-konstruktion. Det finns inget lås, bladet hålls på plats med fjäderkraft. Det här är både en styrka och en svaghet.
Å ena sidan är det en beprövad och säker konstruktion som fungerar överallt, även där låsbara knivar kan vara problematiska.
Å andra sidan kräver det att man faktiskt är medveten om hur man arbetar. Det här är ingen kniv du bara “trycker på” med utan eftertanke. Då får man ont i fingrarna.
Till skillnad från många andra EDC knivar så är det här ingen liten diskret sak som försvinner i fickan. Med sina sju lager är den rejält byggd, och det känns. Helst om du stoppar den löst i fickan. Den är inte obekväm, men den tar plats och den väger. För mig personligen fungerar den bäst i ett bälteshölster, där den istället blir ett naturligt verktyg att plocka fram när det behövs.
Men även om Cyber Tool L är tung och bred så finns det något charmigt i det här också. Det känns att man bär med sig något “på riktigt”. Man glömmer inte bort den när det händer något, utan den gör sig påmind när man sätter sig ned eller åker bil. Jag gillar faktiskt denna känsla.
Om vi tittar rent ergonomiskt på Cyber Tool L så vet Victorinox vad de gör. De rundade cellidorskalorna gör att verktyget ligger väldigt behagligt i handen vid normalt användande. Inga skarpa kanter, inget som stör.
Men, och det här är viktigt, när man börjar ta i lite mer så märks kompromisserna. De smala verktygen, som tången och vissa mindre delar, kan trycka in i fingrarna. Den är inte tillverkad och designad för tungt arbete, och det ska man ha med sig. Det här är ett precisionsverktyg, inte en yxa.
Detta gör också att som kniv, där glänser den verkligen. Bladet är tunt, riktigt tunt, och kommer sylvasst från fabrik. Den typen av egg som gör att papper nästan känns som luft, och paracord bara ger upp direkt.
Vid lättare träarbete fungerar det fint, särskilt för finlir, men så fort du börjar pressa den mot grövre material så märks både bladlängden och avsaknaden av lås. Man backar instinktivt lite, och det är nog helt rätt. Så länge man tänker till och inte pressar sin Swiss Army Knife för hårt, då är det i princip ett oförstörbart verktyg.
Om vi tittar på stålet, som är Victorinox klassiska X55CrMo14, så är det inget stål som imponerar på forum eller i specifikationslistor. I verkligheten är det otroligt vettigt stål att använda. Det rostar i princip inte, det är segt, och framför allt, det är lätt att leva med. Det är ett stål som fungerar, varje dag, utan att kräva uppmärksamhet. Och ju mer man använder det, desto mer uppskattar man just den egenskapen.
Jag är en av dom som verkligen uppskattar Victorinox stål, då det är löjligt lätt att underhålla och kräver i princip ingenting för att få blixtrande vass igen.
Om vi tittar på en-hands-öppning och “tacticool” saker så blir det dock väldigt tydligt vad detta är för typ av verktyg. Allt är tvåhandsbaserat. Nagelskåror, små verktyg som ska plockas ut, ibland med lite tålamod. Har du korta naglar, då vet du exakt vad jag menar.
Det här är inget du snabbt fäller ut med en hand medan du håller något i den andra. Det är mer metodiskt, mer kontrollerat.
Frågan är egentligen om det är en nackdel, eller bara en annan filosofi.
När det gäller matprepp och hantering av mat så var det en av dom största. Det här var faktiskt en av de större överraskningarna.
Det tunna bladet, tillsammans med den släta finishen, gör den riktigt trevlig i köket, eller ute i skogen. Äpplen, grönsaker, enklare matprepp, allt går smidigt.
Den klyver inte som tjockare knivar kan göra, utan skär rent.
Det enda man får tänka på är att inte låta matrester krypa in i mekaniken. Det är inte hela världen, men det kräver lite mer eftertanke vid rengöring.
El
Det går, men det är inte där den hör hemma.
Att göra fjäderstickor funkar i nödfall, men det är inget man längtar efter att göra länge. Ryggen på bladet är för rund för att användas mot eldstål.
Däremot kan man använda andra delar, som sylen eller mejseln, för att få gnistor. Det kräver lite teknik, men det fungerar när det verkligen behövs.
Skärpa
Eggen är fantastisk när den är nyvässad. Riktigt fin.
Men efter en dag där du pressar den genom kartong och liknande så märker man att toppskärpan försvinner.
Det intressanta är dock att den aldrig riktigt blir dålig. Den fortsätter skära, bara inte lika “rakbladsvasst”. Och i praktiken är det ofta tillräckligt.
Slipa
Här blir det nästan lite löjligt enkelt.
Ett par drag på ett keramiskt bryne, och du är tillbaka. Ingen dramatik, inga specialverktyg, inga timmar av jobb.
Det här är en sån där egenskap som man kanske underskattar tills man faktiskt är ute och behöver den.
Rengöra
Ytorna är lätta att torka av, och det mesta lossnar utan problem.
Men konstruktionen… den samlar saker. Fickludd, damm, små partiklar. Bit-hållaren är en liten magnet för skräp.
Vill man hålla den i toppskick krävs det ibland en ordentlig genomsköljning, lite tryckluft, och en droppe olja efteråt.
Det är inget problem, men det är något man behöver göra.
Ekonomi / Prisvärdhet
Här är det nästan svårt att klaga.
För runt 1200–1400 kronor får du ett verktyg som kan ersätta en hel liten verktygslåda. Och inte bara det, det håller. Länge.
Mitt eget exemplar har hängt med i över 20 år, och det säger egentligen allt. Slår man ut kostnaden per år så blir det nästan komiskt billigt.
Sammanfattning
Cyber Tool L är inte en klassisk EDC-kniv, och det är heller inte meningen.
Det är ett system. Ett verktyg som löser problem, ibland på sätt som en vanlig kniv aldrig kan.
Den är inte bäst på allt. Den är inte snabbast, inte smidigast, inte lättast att bära. Men den gör så många saker tillräckligt bra att helheten blir svår att slå.
För den som gillar att vara förberedd, som vill ha lösningar i fickan snarare än bara en egg, då är det här ett av de mest kompletta alternativen som finns.